Ibland ska man lyssna på sin hjärna, ibland på sitt hjärta, men ibland måste man lita på sin magkänsla.

Har nyligen meddelat valberedningen att jag ej längre ställer mig till förfogande för omval till förste vice förbundsordförande i CUF. Det kom plötsligt, också för mig. Min intention har hela tiden varit att fortsätta bygga världens bästa ungdomsförbund och beslutet att avgå är ett av de svåraste val jag har gjort.

Mitt hjärta kommer alltid att bulta för CUF, för dess medlemmar och för hela organisationens förmåga att få människor att växa. CUF fostrar hjältar och utrustar unga med en verktygslåda de alltid kommer att ha nytta av, retorik, kunskap att projektleda, initiativförmåga, modet att ifrågasätta och kanske viktigast av allt, CUF lär människor att tro på sin själva, på sin egen förmåga, och bevisar att allt är möjligt, bara man kämpar tillräckligt hårt för det. Jag är stolt över att vara en del av vår organisation, och jag otroligt hedrad över att ha fått förtroendet att vara med och leda den.

Stämman i Umeå markerar 10års jubileet för mitt medlemskap i CUF, jag gick med 2002 eftersom jag var en rebellisk tonåring som ville förändra världen. Förändra världen vill jag fortfarande, men just nu är jag faktiskt mer sugen på att upptäcka den. Mitt sunda förnuft säger mig att jag helt galen som följer min magkänsla, men ibland måste man gå på vad som känns rätt snarare än vad som är logiskt. Min magkänsla säger mig: ”Let go, and let's go!” Så jag hoppar helt enkelt ut i det okända och avgår för att kunna åka ut på nya äventyr i världen.

Vill dock markera att jag inte helt säger ”hej då!”, för är man en gång CUFare så är man alltid en CUFare. Därför blir det mer ett; ”vi ses när jag är tillbaka!” Jag är säker på att ni kommer att klara er alldeles utmärkt utan mig, även om jag såklart hoppas att ni alla ska sakna mig lite…

Vi ses på stämman i Umeå!
Ingrid