Ibland ska man lyssna på sin hjärna, ibland på sitt hjärta, men ibland måste man lita på sin magkänsla.

Har nyligen meddelat valberedningen att jag ej längre ställer mig till förfogande för omval till förste vice förbundsordförande i CUF. Det kom plötsligt, också för mig. Min intention har hela tiden varit att fortsätta bygga världens bästa ungdomsförbund och beslutet att avgå är ett av de svåraste val jag har gjort.

Mitt hjärta kommer alltid att bulta för CUF, för dess medlemmar och för hela organisationens förmåga att få människor att växa. CUF fostrar hjältar och utrustar unga med en verktygslåda de alltid kommer att ha nytta av, retorik, kunskap att projektleda, initiativförmåga, modet att ifrågasätta och kanske viktigast av allt, CUF lär människor att tro på sin själva, på sin egen förmåga, och bevisar att allt är möjligt, bara man kämpar tillräckligt hårt för det. Jag är stolt över att vara en del av vår organisation, och jag otroligt hedrad över att ha fått förtroendet att vara med och leda den.

Stämman i Umeå markerar 10års jubileet för mitt medlemskap i CUF, jag gick med 2002 eftersom jag var en rebellisk tonåring som ville förändra världen. Förändra världen vill jag fortfarande, men just nu är jag faktiskt mer sugen på att upptäcka den. Mitt sunda förnuft säger mig att jag helt galen som följer min magkänsla, men ibland måste man gå på vad som känns rätt snarare än vad som är logiskt. Min magkänsla säger mig: ”Let go, and let's go!” Så jag hoppar helt enkelt ut i det okända och avgår för att kunna åka ut på nya äventyr i världen.

Vill dock markera att jag inte helt säger ”hej då!”, för är man en gång CUFare så är man alltid en CUFare. Därför blir det mer ett; ”vi ses när jag är tillbaka!” Jag är säker på att ni kommer att klara er alldeles utmärkt utan mig, även om jag såklart hoppas att ni alla ska sakna mig lite…

Vi ses på stämman i Umeå!
Ingrid

CUF:are, jag älskar er alla.

Jag vill tacka hela Centerpartiets ungdomsförbund för årets förbundsstämma. För min egen del har det, som många säkert förstår, varit lite av en emotionell bergochdalbana.

Att inte nå ända fram när man satsat hårt är tufft. Jag vill därför rikta ett särskilt stort tack och otroligt mycket kärlek till alla de personer som pushat mig på vägen, från talarstolen lyft mig, röstat på mig, och alla de som efter att valet avgjorts kommit fram och kramat om mig, delat med sig av fina ord, viskat peppande i mitt öra och trots allt fått mig att känna mig otroligt värdefull. Det är nog bara i CUF som man på second place inte känner sig som first loser och för det är jag otroligt stolt. Jag vill dessutom tacka alla medlemmar för det fantastiska förtroende jag fått och ser fram emot att som vice ordförande för världens bästa ungdomsförbund få fortsätta arbeta hårt för att vi ska nå nya höjder och fortsätta växa. Ni är fantastiska och jag älskar er alla!

Jag vill bli förbundsordförande för CUF, Sveriges kaxigaste ungdomsförbund!

Att skriva den här krönikan har tagit tid för mig, för hur kan man förklara för dem som får mig att må allra bäst varför de är så fantastiska? Hur sätter man ord på något som också är en känsla? Känslan av att gå in i ett rum med CUF:are, där kreativitet flödar, där energi och glöd ser till att även den minsta av lågor får syre, växer och blir en stark eldsjäl är oförklarlig.

Jag var arg när jag löste medlemskap i CUF, arg över att människor talade om problem i världen men kom med en rad olika bortförklaringar till varför de ändå inte skulle vara med och förändra. Jag kunde inte sitta på läktaren utan ville vara med och påverka det som hände på arenan.

När jag började engagera mig trodde jag att man förändrade världen genom att lagstifta, reglera och avreglera och att makt att påverka endast innebar att man hade makt att påverka beslut. Jag hade fel. Det jag har lärt mig under min tid i CUF är att det visserligen går att tvinga fram en förändring med lagstiftning men att den verkliga förändringen i världen står människor för. I CUF finns inga bortförklaringar, vi är här för att förändra och kommer att fortsätta att vara stolta krigare på frihetens arena tills vi segrar.

Vi är det ungdomsförbund som tydligast tar kampen för de ungas frihet och spelar en avgörande roll i svensk politik som en av de liberala vindar som blåser starkast. Vi kämpar för en värld där människors kunskaper och engagemang tillvaratas och där egenmakt värderas högt. För att nå dit krävs dock inte bara ord, vi kan tala om visioner men det är enbart genom handling som resultat kan nås. Vi ska därför inte bara tala om den förändring vi vill se i samhället, CUF måste personifiera den förändringen. Under de 10 år som mitt hjärta har tillhört CUF har jag sett vad medlemmar kan åstadkomma. När CUFare engagerar sig, deltar på starta eget-mässor, är ute på skolor och talar med människor - det är då världen förändras! Vi sprider liberala frihetsfrön i världen och ger dem näring att växa. CUF är ingenting utan sina medlemmar, en organisation kan inte handla, inte fatta beslut, inte påverka. Det är människorna i organisationen som är kraften, därför måste vi se till så att alla medlemmar växer, alla länkar måste vara starka. I ett samhälle där vi tvingas spela den liberala bollen på en fotbollsplan färgad av socialistiska värderingar måste vi ha det bästa laget. Jag vara den coach som leder CUF mot nya segrar, ser till att vänstern får rött kort och utvisar ”Jante” från planen en gång för alla.

Det är fantastiskt att se CUF växa och det kommer att bli en stor och spännande utmaning att fortsätta vara en ”stor liten organisation” när vi blir fler medlemmar på fler platser i landet. Jag vill att vår organisation ska vara fortsatt decentraliserad, att vi har väl utvecklade forum blir av yttersta vikt och att växa utan att bli byråkratiska kommer att ställa högre krav på vår förmåga att koordinera. Ett angenämt problem men som för den skull inte får förbises eller negligeras. Att jag har de egenskaper som behövs för att realisera den förändringen vet jag. Med en kreativ attityd utan rädsla för konflikt har jag en förmåga att främja förändring. Jag har också en tydlig vision för hur jag vill att organisationen ska byggas.

Att leda CUF handlar om att alla medlemmar ska nå politiska resultat. Det är bara genom medlemmarnas engagemang, arbetsinsatser och handlingar som vi kan förändra hela Sverige. Rollen som ledare blir därför lika mycket att inspirera, påverka och motivera andra till att prestera som att prestera själv. Våra handlingar måste samordnas och jag vet att jag är rätt person att driva oss alla framåt. Med glöd, en förmåga att se alla medlemmar och viljestyrka vill jag fortsätta se till att CUF växer och vinner nya politiska segrar.
Jag vill bygga ett förbund där alla är opinionsbildare lokalt, regionalt och på riksplanet, det är inte jag som ensam ska driva vår politik framåt utan ska istället uppmuntra alla medlemmar till att ta plats. Tillsammans ska vi CUFare vara de som driver partiet i rätt riktning och påverkar beslut runt omkring oss.

Att jag skulle göra ett bra jobb som förbundsordförande är jag övertygad om, i konkreta resultat har jag en lyckad valrörelse i Stockholms stad på CV:t, jag är en inspiratör, har ett överflöd av energi och en stor skopa självförtroende. Jag får saker att hända och kan få det mesta att bli intressant att roligt.

CUF är en gemenskap där alla behövs, jag kommer att ge er allt och lite till, att få leda CUF på frihetens fälttåg vore en sann ära!

Miljöpartiets 3:e språkrör?

Albin Ring Broman har benat upp och klargjort att Svenska Naturskyddsföreningens pressmeddelande om att (C) ledamöter skulle vara för uranbrytning är ett i princip helt grundlöst påstående. Något som SNF sedan själv, mer eller mindre klart, också medger, både i en kommentar på Albins blogg och via twitter.

Om alla deras påståenden och nyheter är såhär ogrundade så undrar man ju onekligen om de alls kan betraktas som särskilt trovärdiga, eller politiskt obundna….

En anonym kommentar ställer sig frågan om SNF i själva verket är Miljöpartiets 3:e språkrör.
Ja, det kan man ju fråga sig…

Blast from the past!

Surfade runt på youtube, hittade SSU:s valfilm från 1998 och roas lite av att sexanspelningarna går igen. Känns som om någon fått snilleblixten att: sex säljer! Varför ändra ett vinnade koncept?
alternativt
Unga tänker ju bara på en sak!

Eller?
Nä, jag tycker nog inte att det är sådär superpoppigt...

RUT vs TUT

Ilja Batljan (S) och Magnus Andersson (C) debatterar RUT vs TUT-tjänster.

Efter den här debatten förstår jag fortfarande inte hur (S) tänkte. Och det verkar inte Illja veta heller eftersom han som svar på varenda fråga levererar en förprogrammerad S-klyscha.

Men, på vilket sätt är det smidigare för svenska folket att få sin tvätt tvättad i tunnelbanan än hemma?

TUT TUT!

Okej, om LO:s fruktansvärda smutskastningskampanj fick mig ledsen så fick Socialdemokraternas förslag om TUT-tjänster mig verkligen på bättre humör! Jag har dragit på smilbanden hela dagen (okej, delvis också för att jag också lagt vantarna på Iron Maidens nya skiva men det är en helt annan sak!)
De vill avskaffa RUT men istället införa en butlertjänst i tunnelbanan.

De ska även se till så att du kan lämna in din tvätt. Så istället för att få dina kläder tvättade i hemmet så får du släpa med dig smutstvätten till tunnelbanan. Grattis Stockholmare!
Typiskt då att största delen av Sveriges befolkning inte åker tunnelbana, och de som åker byter ofta till buss eller måste gå en bit från tuben hem. Så istället för att med RUT tjänster få maten hemburen och tvätten struken och sorterad hemma så ska du nu släpa med dig inte bara matkassar utan också tvättpåsar, om du bor i sthlm vill säga. Hur man ska underlätta livspusslet för de på landsbygden framgår inte riktigt.
Och rörande möjligheten att starta företag i närheten av kollektivtrafiken, var det något nytt eller?




Läs också Per Ankersjö, Magnus Andersson, Magnus Andersson och Hanna Wagenius