CUF:are, jag älskar er alla.

Jag vill tacka hela Centerpartiets ungdomsförbund för årets förbundsstämma. För min egen del har det, som många säkert förstår, varit lite av en emotionell bergochdalbana.

Att inte nå ända fram när man satsat hårt är tufft. Jag vill därför rikta ett särskilt stort tack och otroligt mycket kärlek till alla de personer som pushat mig på vägen, från talarstolen lyft mig, röstat på mig, och alla de som efter att valet avgjorts kommit fram och kramat om mig, delat med sig av fina ord, viskat peppande i mitt öra och trots allt fått mig att känna mig otroligt värdefull. Det är nog bara i CUF som man på second place inte känner sig som first loser och för det är jag otroligt stolt. Jag vill dessutom tacka alla medlemmar för det fantastiska förtroende jag fått och ser fram emot att som vice ordförande för världens bästa ungdomsförbund få fortsätta arbeta hårt för att vi ska nå nya höjder och fortsätta växa. Ni är fantastiska och jag älskar er alla!

Jag vill bli förbundsordförande för CUF, Sveriges kaxigaste ungdomsförbund!

Att skriva den här krönikan har tagit tid för mig, för hur kan man förklara för dem som får mig att må allra bäst varför de är så fantastiska? Hur sätter man ord på något som också är en känsla? Känslan av att gå in i ett rum med CUF:are, där kreativitet flödar, där energi och glöd ser till att även den minsta av lågor får syre, växer och blir en stark eldsjäl är oförklarlig.

Jag var arg när jag löste medlemskap i CUF, arg över att människor talade om problem i världen men kom med en rad olika bortförklaringar till varför de ändå inte skulle vara med och förändra. Jag kunde inte sitta på läktaren utan ville vara med och påverka det som hände på arenan.

När jag började engagera mig trodde jag att man förändrade världen genom att lagstifta, reglera och avreglera och att makt att påverka endast innebar att man hade makt att påverka beslut. Jag hade fel. Det jag har lärt mig under min tid i CUF är att det visserligen går att tvinga fram en förändring med lagstiftning men att den verkliga förändringen i världen står människor för. I CUF finns inga bortförklaringar, vi är här för att förändra och kommer att fortsätta att vara stolta krigare på frihetens arena tills vi segrar.

Vi är det ungdomsförbund som tydligast tar kampen för de ungas frihet och spelar en avgörande roll i svensk politik som en av de liberala vindar som blåser starkast. Vi kämpar för en värld där människors kunskaper och engagemang tillvaratas och där egenmakt värderas högt. För att nå dit krävs dock inte bara ord, vi kan tala om visioner men det är enbart genom handling som resultat kan nås. Vi ska därför inte bara tala om den förändring vi vill se i samhället, CUF måste personifiera den förändringen. Under de 10 år som mitt hjärta har tillhört CUF har jag sett vad medlemmar kan åstadkomma. När CUFare engagerar sig, deltar på starta eget-mässor, är ute på skolor och talar med människor - det är då världen förändras! Vi sprider liberala frihetsfrön i världen och ger dem näring att växa. CUF är ingenting utan sina medlemmar, en organisation kan inte handla, inte fatta beslut, inte påverka. Det är människorna i organisationen som är kraften, därför måste vi se till så att alla medlemmar växer, alla länkar måste vara starka. I ett samhälle där vi tvingas spela den liberala bollen på en fotbollsplan färgad av socialistiska värderingar måste vi ha det bästa laget. Jag vara den coach som leder CUF mot nya segrar, ser till att vänstern får rött kort och utvisar ”Jante” från planen en gång för alla.

Det är fantastiskt att se CUF växa och det kommer att bli en stor och spännande utmaning att fortsätta vara en ”stor liten organisation” när vi blir fler medlemmar på fler platser i landet. Jag vill att vår organisation ska vara fortsatt decentraliserad, att vi har väl utvecklade forum blir av yttersta vikt och att växa utan att bli byråkratiska kommer att ställa högre krav på vår förmåga att koordinera. Ett angenämt problem men som för den skull inte får förbises eller negligeras. Att jag har de egenskaper som behövs för att realisera den förändringen vet jag. Med en kreativ attityd utan rädsla för konflikt har jag en förmåga att främja förändring. Jag har också en tydlig vision för hur jag vill att organisationen ska byggas.

Att leda CUF handlar om att alla medlemmar ska nå politiska resultat. Det är bara genom medlemmarnas engagemang, arbetsinsatser och handlingar som vi kan förändra hela Sverige. Rollen som ledare blir därför lika mycket att inspirera, påverka och motivera andra till att prestera som att prestera själv. Våra handlingar måste samordnas och jag vet att jag är rätt person att driva oss alla framåt. Med glöd, en förmåga att se alla medlemmar och viljestyrka vill jag fortsätta se till att CUF växer och vinner nya politiska segrar.
Jag vill bygga ett förbund där alla är opinionsbildare lokalt, regionalt och på riksplanet, det är inte jag som ensam ska driva vår politik framåt utan ska istället uppmuntra alla medlemmar till att ta plats. Tillsammans ska vi CUFare vara de som driver partiet i rätt riktning och påverkar beslut runt omkring oss.

Att jag skulle göra ett bra jobb som förbundsordförande är jag övertygad om, i konkreta resultat har jag en lyckad valrörelse i Stockholms stad på CV:t, jag är en inspiratör, har ett överflöd av energi och en stor skopa självförtroende. Jag får saker att hända och kan få det mesta att bli intressant att roligt.

CUF är en gemenskap där alla behövs, jag kommer att ge er allt och lite till, att få leda CUF på frihetens fälttåg vore en sann ära!

Bondbrud

Magnus Andersson hade den 4:e augusti en fundraisingpromenad där han vandrade från Sundbyberg till Lidingö. Med var Roger Moores skor från filmen Octupussy som en samlare delat med sig av till Magnus, aka, Andersson, Magnus Andersson plats nummer 004 på Centerpartiets riksdagslista till Stockholms län.
Jag och Hannes Hervieu hoppade glatt in i rollerna som Bondbrud och Bondskurk.

Magnus traskade in 15 000kr till sin kampanj. Förhoppningsvis vandrar han hela vägen in i riksdagen.
Läs mer på Magnus blogg.

Dagens 3 bästa

1. Underbart roligt, och hedrande, att bli föreslagen till CUF:s förbundsstyrelse! Det ska bli otroligt roligt och jag hoppas verkligen att jag får förtroendet. Vill göra det här så mycket!

2. Alliansens nya hemsida. Fine, loggan kanske inte är top notch, men Alliansen rockar anyways!

3. Mina fantastiska kollegor, som man bara blir så glad av!

Bubblare:
Elias Giertz blogg, som är grym!

Vargens vara eller inte vara

Vargfrågan är en av de saker som jag kommer ihåg debatterades under den första CUF stämman jag var på. Mycket eftersom det var en så märklig debatt, i ena ringhörnan en värmlänning (där vi knappt förstod vad han sa...) som lever med vargen i omgivningen och i andra ringhörnan en stadsbo som mest verkade tycka att vargen var ett vackert djur och berättade en otroligt romantiserad historia om den vargen och mystiken. Märklig debatt tyckte jag då eftersom ju jag också är en sådan där stadsbo som mest sett vargen på zoo men samtidigt mer än en gång hört folk svära över att vargen fällt tamdjur.

Problemet med varg är stort på vissa håll, och ersättningen vid rovdjurskador täcker inte den faktiska förlusten.
Enligt hemliga uppgiftslämnare har tidigare SGT metoden använts för att lösa problemet.
SGT: Skjut, Gräv, Tig.

Tidigare under året öppnade man upp för licensjakt på varg och intresset är enligt DN stort, 8200 jägare har anmält intresse.
Jag vet inte om rätt lösning är att skjuta av vargen eller om det hade varit bättre att höja skadeersättningen. Men det här är ett problem som funnits länge och som vi måste göra något åt, människor måste få skydda sin egendom.

Nya stjärnor i CUF gör mig härligt lycklig!

Denna vecka har vi det stora nöjet på våning 1 att ha en praoelev! (ja eller egentligen cuf, men jag hävdar bestämt att det är hela våningens praktikant!)
I förmiddags fick jag disponera unge herr Woodhouse tid och vi gick därför på Fores seminariet ”Vad betyder arbetslinjen för 80- och 90-talisterna?”. Inledde gjorde Ron Alsop som har skrivit ”The Trophy Kids Grow Up”. Vi fick på ett underhållande sätt höra allt som kännetecknar oss 80- och 90-talister, eller så kallade ”millennials”.
Trots att jag egentligen inte gillar att placera personer i fack, allra minst mig själv, måste jag erkänna att jag nog är urtypen av en ”millennial”. Otålig, höga prestationskrav och vill göra en skillnad för samhället.

Woodhouse ställde intressanta frågor och jag håller verkligen med Annie Johansson i hennes uttalande, ”en ny cuf-stjärna är född!”.
Alexander Woodhouse kommer även att besöka COP15 för Centerpartiets ungdomsförbunds räkning. Läs gärna hans och Linnea Svensson rapporter på cuf.se!

Vill ni också veta allt om er själva? Eller nåja… Hursom, ”The Trophy Kids Grow Up” finns på bokus.

Arbetsmarknaden behöver ta ut skilsmässa från facket och anmäla LAS till extreme makeover, eller allra helst bara ropa ”next” och gå vidare.

Vi har i helgen haft valkurs 2 i Sollentuna (my hometown!) med CUF. Det stora temat blev föga förvånande ungdomsarbetslöshet och med talare som Lars Jagrén från företagarna, Malin Sahlén från Svenskt Näringsliv samt givetvis vår alldeles egna Magnus Andersson så tror jag att våra medlemmar nu har en ännu bättre bas med fakta att stå på.

Ungdomsarbetslösheten är en fråga som det debatteras och pratas om i lunchrummen, på fikarasterna och i de flesta medier. Ändå har vi inte vågat ta steget att skrota det största jobbätande monstret av dem alla, LAS.

Att vara ung och arbetssökande idag allt annat än lätt, för att få ett arbete måste du ha arbetslivserfarenhet, men för att få arbetslivserfarenhet så måste du ha arbetat.
I skolan lär du dig att bli anställningsbar och inte företagare, skulle du ändå vara driven nog att vilja starta eget så får du inget starta eget bidrag, för då måste du ha fyllt 25 år.
Småföretag vågar inte anställa unga eftersom man vid en felanställning riskerar konkurs och skulle man mot förmodan lyckas få ett jobb så ryker man först om företaget tvingas skära ner på personal.

Hela svenska arbetsmarknaden idag är ett stort fail och den svenska modellen skulle minst sagt behöva reformeras lite. Arbetsmarknaden behöver ta ut skilsmässa från facket och anmäla LAS till extreme makeover, eller allra helst bara ropa ”next” och gå vidare.

Stefan Fölster och Malin Sahlén från Svenskt Näringsliv skriver idag på Aftonbladet om diskrimineringen av unga på arbetsmarknaden. Läs även Helen Törnqvist, Mårten Fintling, Joel Falk och Dayana Jadarian.

Riksdagslistan

Tobias Gillberg, vice ordförande för Stockholms CUF, skriver idag på politikerbloggen om nomineringskommitténs förslag till riksdagslista för Centerpartiet i Stockholms län och det faktum att alla under 30 år blivit nedflyttade.
Även Magnus Andersson har kommenterat.

Jag tycker personligen att det känns otroligt tråkigt att man i många andra län har lyft unga men att det motsatta sker i Stockholms län, det är inte direkt en ultimat start på valrörelsen. Jag vill att Stockholm ska leverera en spännade, nyskapande politik och då måste vi också ha unga på valbara platser på våra listor. Något annat är inte särskilt trovärdigt.

Vill man förändra så räcker det inte bara med de gamla rävarna, vi behöver också lyfta fram de unga ivriga bävrarna!

Det är nomineringstider...

Jag tycker inte att man ska få ett uppdrag endast på grund av att man är ung, däremot tycker jag att det är otroligt viktigt att man vågar satsa på unga. Oftast, inte alltid men oftast, är det unga som kommer med lite vilda och omvälvande nya politiska förslag. Dessa förslag behövs, och unga samt ungdomsförbund är släggan som ser till att kämpa igenom nya idéer.
Centerpartiets ungdomsförbund är ett utomordentligt exempel på detta när man redan i förra valrörelsen drev den viktiga frågan om slopandet av LAS. Det är också CUF som har drivit den mest förståndiga linjen i FRA-debatten, om man jämför med moderpartiet.

Unga vågar ofta och ser på saker med nya nyfikna ögon. Detta behövs, inte minst i politiken, för utan nya infallsvinklingar kommer vi alltid att stå och stampa på samma ställe.
I Centerpartiet sprang vi i förra valrörelsen runt utan karta och gick tillslut vilse. Men nu har Centerpartiet sprungit runt i cirklar för länge, låt istället de unga vara kompassen, vi har gått åt rätt håll ganska länge!

Läs också:
Magnus Andersson, Stefan Mårtensson, Hanna Hallin ordförande för SLU på SvD Brännpunkt