Den svenska svartsjukan slår till igen…

I metro gnälls det idag över att ”Lönegapet ökar för arbetarna” och att ”Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän är rekordstort”.


Detta tycker vissa såklart är fruktansvärt orättvist och hemskt så därför gör LO, citat, ”Vi gör allt som går för att minska skillnaderna”.

Men sluta! Det skulle/är ett problem om människor har svårt att överleva men det är inte, kan inte, vara ett problem att man tjänar mindre än grannen.
Jag blir tokig på det här överdrivna utjämnandet!

En konsumanställd citeras också: ”Vi som jobbar i butik har också mycket utbildning”.
Självklart, och det är jättebra att de vet vad de pysslar med. Men en kortare säljutbildning eller liknande kan ju aldrig likställas med en flerårig akademisk utbildning! Att göra det vore ju om något orättvist.

Nu tänker jag vara så blygsam att jag tar mig själv som exempel.
Jag tog studenten 2006 och har sedan dess inte påbörjat en ny utbildning (lugn, jag ska). Det innebär att jag under de år som många av mina kompisar levt på existensminimum (varit studenter) så har jag haft helt okej med pengar att röra mig med.
Ska jag då, nu när folk börjar bli utexaminerade och deras investeringar (tid, studieskulder) börjar ge avkastning i form av lite högre löner börja gnälla om att det är orättvist? Don´t think so!


Slutsatsen blir att folk studerar, investerar tid och pengar i sin utbildning och lägger sedan än mer tid på att göra karriär.
Men det är ändå orättvist att de får casha in?

Snälla, förklara logiken i detta för mig, för jag förstår verkligen inte.
I min verklighet skulle det nämligen vara mycket mer orättvist om det inte fanns stora skillnader.