Bättre sent än aldrig @ Almedalen

Äntligen ett litet blogginlägg!

Har haft världens bästa semester och varit galet offline. Först gick resan till Strömstad, därefter Rosenbergsfestivalen och tillslut fantastiska Roskilde.
Timmarna efter att jag anlänt från Roskilde så gick båten till Almedalen och efter ett par härliga dagar här kan jag nog konstatera vilket seminarie som varit årets höjdpunkt:
Wetterstrand vs Norberg hos Neo.

En otroligt intressant och smart debatt.
Maria Wetterstrand är duktig, karismatisk men beredd att kompromissa bort det mesta över någon sorts felaktig miljörädsla.

Jag tror att framtiden bär med sig gott och det mesta pekar på att globalisering och utveckling är rätt väg att gå medans de endast gröna vill överreglera vår konsumtion och våra transporter.

Tydligt blev det i exemplet rörande sockerskatt som de nu förespråkar.
Där Maria Wetterstrand talar om "Vad man väljer att lägga skatter på" (läs: vad man som politiker väljer att lägga sig i) och svävade ut i något om att storföretagen lägger för mycket socker i vår mat och detta måste man ju göra något åt. (för vad människor ska äta kan man ju inte avgöra själv)

De är miljömuppar i snyggare förpackning, men förbuden finns kvar. Och Maria, man kan inte kalla sig liberal bara när det passar.
Det är inte bara viktigt att man tycker en sak, utan också varför.

Nu är Miljöpartiet för datalagringsdirektivet?

Av egen erfarenhet kan jag säga att det är ingenstans alls ens lite roligt när en av ens principfrågor körs över.
Under Europaparlamentsvalrörelsen kom oundvikligen upprepade gånger frågan om datalagringsdirektivet upp på debatter osv. Jag fick gång på gång berätta att mitt parti, enligt min egen åsikt, tycker jäkligt fel i frågan.
Grön Ungdom, som ju tyckt rätt i frågan, kunde dock varje gång meddela att de med stolthet kunde stödja sin partilinje eftersom de var emot.

Men nu går Peter Eriksson ut och säger att de kommer att ställa sig bakom datalagringsdirektivets införande.

Alla ni miljöpartister därute, denna gång lider jag verkligen med er. Se till att ert parti inte begår samma tabbe som oss. Se till att ni kan fortsätta stå rakryggade när er politik på integritetsområdet kommer på tal. Se till så att ert parti inte ställer sig bakom Peter Erikssons uttalande.




Läs även:
Hanna Wagenius, Anna Troberg

Smart, istället för känslostyrd, klimatpolitik

Carlgren pratar i Korseld om klimattoppmötet i Köpenhamn och om hur gröna liberaler driver miljöpolitik. Vi satsar på resultat och lyckas förändra till skillnad från miljöpartiet som spelar på känslor och bara säger nej. En emotionell styrd politik kanske är mysig, men resultatlös och den räddar definitivt inte klimatet.

Intressant inlägg också om förbifarten där Andreas (och också kloka Sanna Rayman) pekar på fakta och siffror. Bilar är per definition inte något dåligt och det är inte motorvägen som är omiljövänlig, det är vår bilpark som behöver förnyas. En förnyelse som har skett i betydligt högre utsträckning under Carlgrens tid som minister än när oppositionen hade makten.

Angående mp:s kollektivtrafikkampanj.
Jag vill inte ”åka som en miljöpartist”, jag vill åka som en Centerpartist. Miljöpartiet må ha en bra PR-byrå, men resultat säger mer än en affischpelare och vår slutdestination är klart trevligare än miljövänsterns.

Läs även: Per Ankersjö och Elin Otterstadh

Second place is the first loser

Blev av Jonas Pettersson tipsad om denna artikel på DN Sthlm angående att många av oss nollåttor tydligen gillar MP och M.

Resultatet bygger på intervjuer med 600 stockholmare. De har bland annat svarat på frågan: ”Vilket politiskt parti tror du bäst kommer ta tillvara på dina intressen för en bättre stad att leva i?”
30 procent svarar Miljöpartiet, som därmed intar förstaplatsen på stockholmarnas förtroendelista. Moderaterna kommer tätt efter med 29 procent. Socialdemokraterna hamnar först på tredje plats, på låga 14 procent.

Det är ett bra bevis på att det inte bara gäller att vara bäst i klassen, utan att det i vissa fall är viktigare att synas.
Miljöpartiets politik är kontraproduktiv för klimatet. FN:s klimatpanel slår fast att ekonomisk tillväxt går hand i hand med ett miljövänligare samhälle men ändå så vill MP minska konsumtionen (köpfria dagen, come on! För det kommer ju ta oss ur lågkonjunkturen..?”), ha friår, färre arbetstimmar and so on. Att de dessutom felprioriterar och inte lägger fokus på teknikutveckling gör att MP istället för att vara the savior of all good blir till den gröna livsfaran. Särskilt för oss som gröna liberaler eftersom de på allt detta fått för sig att de är liberaler bara för att de har upptäckt latte framför kokkaffe! (eller en resa till thailand...)
Av någon outgrundlig anledning har vissa köpt detta ”nya MP” med hull och hår, läs gärna Sakine Madon på temat.

Faktum kvarstår dock för oss i Centerpartiet, vi syns inte tillräckligt mycket och mina tankar går direkt till citatet ”Blyga pojkar får aldrig kyssa vackra flickor”.
Opinionsmätningar som denna sporrar till att våga vinna ännu lite mer!

Maffiafasoner och populismdiagnos

Måste kommentera 2 saker:

1. Urban Outfittes visar återigen varför fackens maffiafasoner borde förvisas en gång för alla. Facket tvingar sig på ett företag och Urban Outfitters visar tydligt att det där med tvingande inte är helt populärt. Lösningen blir därför: ”Säg upp er – eller börja jobba för ett bemanningsföretag.”
Det blir kanske dyrare för Urban Outfitters men de blir flexiblare och personalen får kollektivavtal. Slutet gott allting gott, eller?

2. Köpfria dagen, mobiltelefonförbud och så vidare. Miljöpartiet trodde en stund att de fått en släng liberalism, men har nu fått diagnosen populism. Slutet gott allting gott, eller?

Bli vegan och duscha kallt, då är du en bra miljövän!

Fredrick Federley skriver idag på newsmill om att Miljöpartiet tagit mer mark.

Jag tycker som bekant att trädkramande är betydligt mer ineffektivt än att forska fram nya lösningar på miljöproblemen.
Miljöpartiet seglar på en miljövåg, det ekologiska är trendigt och de får massor av röster bara på grund av sitt namn.
Mest intressant är att de har så många röster i Stockholms kärna, Södermalm. Så långt ifrån natur man kan komma. (no offence!) Det får en att osökt fundera på om det inte handlar om någon sorts miljökompensation. Att rösta på miljöpartiet är som att köpa en utsläppsrätt. En fin tanke men i praktiken helt verkningslöst. Missförstå mig rätt, jag tycker att handel med utsläppsrätter är en bra idé, men idag fungerar det inte optimalt.
Gräver man lite djupare så är de dessutom en miljövänster som mest kommer med späkningsförslag för att rädda klimatet. Istället för att tro på att förnyelse, forskning och nya innovationer är lösningen så är det förbud och piskor som viner. Späkning är inte riktigt min grej, jag tror på morötter, det ska vara lönsamt att vara miljövän.

Jag hoppas att vi lyckas kommunicera detta under valrörelsen, för miljöns skull.

Grattis Stockholm, höjd skatt!

Det är det mest spännande som S, Mp, och V i Stockholm presenterar i sin budget. Höjd skatt. Känns sexigt, eller? Ingenting om förbifarten, ingenting om hur vi underlättar för företagare och andra entreprenörer. Men, de ska höja skatten och avhjälpa arbetslösheten genom att anställa sig själva, för det anses tydligen vara en ansvarsfull politik. Slå ihop det med återinförandet/höjd av förmögenhetsskatten, höjd bolagsskatt och höjd skatt så får säkert en fantastiskt tillväxtregion med en riktigt stark motor. Eller inte.
Incitament för skapande är receptet för framgång, inte skattehöjning, skattehöjning, skattehöjning.
Det mest spännande är dessutom att man redan sagt att man ska peta in mer pengar i kommunerna, men det räcker tydligen inte i Stockholm för man vill ändå höja lite till.

Läs även, Per Ankersjö och Stina Bengtsson