But for fuck sake!

Okej, jag ska uttrycka mig tydligt. Jag vill inte ha något blocköverskridande samarbete med socialdemokraterna, jag vill faktiskt inte ha något med Mona Sahlin eller den socialdemokratiska politiken att göra, alls. Det om något skulle vara kaos.
Att gör övrigt tala som att SD kommer in i riksdagen är att rulla ut röda mattan för dem och släppa in dem på banan. Rätt puckat.

Tackla Jimmy Åkesson eller tvinga honom att spela?

Både Roland Zuiderveld och Sanna Rayman skriver idag riktigt bra på DN debatt och SvD:s ledarblogg.
De ifrågasätter att Åkesson får diskutera på sina villkor och att de etablerade partierna hittills varit rätt värdelösa på att ta debatten på rätt sätt.

Maud, liksom många av oss andra, blir så uppenbart upprörd över SD:s hemska syn på människor att hon istället för att vara saklig blir känslomässig, aggressiv och obalanserad. Lugn som en filbunke sitter Åkesson, han diskuterar sin favoritfråga och Maud blir mest bara arg. Hon får in en del poänger, tex att man inte kan generalisera men debatten blir ändå en trumf för de som hatar. Peka istället på sakargument, att han avfärdar BRÅ:s utredningar som ”de står aldrig för någonting” och försöker slå av sig saker med ”det har jag aldrig sagt, jag tillskrevs en åsikt”. Där blir han aldrig utsatt för mothugg!

Åkesson har ingen vettig politik på något område. Han har tvingat oss att spela på sin planhalva och trots att det rent känslomässigt skulle kännas bäst att tackla dem riktig hårt så måste vi vinna med ett lag byggt på mångfald och olika kompetenser, istället för som SD, spela i bara en fråga. De kommer att göra politiska självmål, nu ser vi till att de aldrig får stå på prispallen.

Right, så att invandringen inte fungerar är invandrarnas eget fel och att det är ojämställt bär kvinnorna skulden för?

Jag har varit så kokande arg över Sverigedemokraternas skymf mot Astrid Lindgren och hat mot andra kulturer att jag inte ens kunnat sätta ilskan på pränt.
Men nu är det nog! Jimmy Åkesson verkar tro att han är någon sorts korsriddare som ska göra om alla till rättroende Svenskar. Han säger i sin debattartikel aldrig rakt ut att muslimer är en sämre ras, han deklarerar bara att islam inte är förenligt med den svenska kulturen och modellen och därför måste alla muslimer rättas in i leden.
Okej, tänker Jimmy Åkesson vara Brian de Bois-Guilbert så får vi andra vara Ivanhoe!

Jimmy Åkesson må vara en bra retoriker, han har ett lugnt sätt och är uppenbarligen inte helt puckad eftersom han försöker skapa bilden av en vanlig vältalig Svensson och ideligen spelar på känsloargument. Men när han säger att muslimsk invandring är det största hotet sedan andra världskriget måste man väll ändå vakna till och inse att de inte är så gulliga grabbar.

Åkesson försöker peka på att islam är en galen religion men, ursäkta mig, är inte kristendomen också lite förlegad? Kul tex att kvinnan är den som är skyldig till syndafallet och att de enda kända kvinnorna i bibeln är Jesus mamma (någon måste ju föda honom) och en prostituerad (det är ju så hemskt att kvinnor säljer sex...). Förbannat jämställt det också, eller? Att det dessutom har slaktat x antal människor ”i kristendomens namn” verkar ha glömts bort. Jag säger inte att det rättfärdigar någons religionsfundamentalism men det vore trevligt om folk kunde se lite längre än näsan räcker.

Det är kanske Svenska samhället det är fel på? När SFI undervisningen lär ut jante och att det som är viktigt i Sverige för att man inte ska betraktas som lite galen är att passa in i mallen, så måste man inse att det ju är något som är fel i systemet.

Hur kommer det sig annars att tex somalier startar företag på löpande band i Minneapolis men i Sverige ofta är arbetslösa och finns i kriminalregistret?
Istället pratar Jimmy Åkesson om att frågan om att invandringen inte fungerar är invandrarnas eget fel. Tycker han då i konsekvensens namn också att det enbart är kvinnor som är skyldiga till att samhället inte är jämställt?

Jimmy Åkesson, jag hoppas att du precis som Brian de Bois-Guilbert tillslut inser din dumhet och gör bot.

Läsvärt på temat är Martin Åhdals krönika i fokus. Läs den!