Det var lite ångest när jag insåg att jag skulle vara i Göteborg på kommundagarna (eller rättare sagt på ett tåg hem från Göteborg) samtidigt som Thåström spelar i Stockholm.
Envis som man är så tänkte jag lösa det hela genom att boka biljetter till Lisseberg istället. Är dock mer senil än en guldfisk och kom ihåg att ordna allt utom att, just det, boka biljetter.
Som kiddo var jag ju inbiten punkrocker och helt såld på Ebba, Imperiet och Thåström. Att jag någonsin skulle få höra Die Mauer live kunde jag inte ens föreställa mig. Spelningen på Hultsfred 2009 kommer jag därför aldrig att glömma. Det är första, och förmodligen enda, gången jag har gråtit under en konsert. (och då kan jag ändå vara ganska kamikaze under arenaspelningar när man med livet som insats står i fronten, oavsett tryck…) Men, det var så stort!
Jag tänker därför inte finna mig i att missa Thåström och därför blir det nu ändå spelning i Stockholm ikväll, Annexet.
Skum otroligt ickeofficiell video, men låten, I rest my case.
Thåström är Gud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Thåström är även min husgud. Hans texter har ofta talat till mig rakt in i hjärtat. Som om det var mina egna ord.
Good point, jag har ännu inte sett honom live, eftersom jag... nej jag har fan ingen ursäkt.
Blev grymt positivt överaskad av senaste samlingsalbumet (be-bop-a-blahblahblah), trots att jag brukar kriga mot samlingsalbum.
Skicka en kommentar