Facket förklarar krig mot dem men verkar inte förstå att bemanningsföretagen inte hade funnits om det inte var så att vi nu hade haft en fackmaffia och den där lilla gulliga lagen som kallas för ”Lagen om anställningsskydd”.
Att företagen hellre anlitar ett bemanningsföretag där kostnaden för att hyra in en person är dyr borde ju få folk att fundera lite. Företagen har uppenbarligen så stora problem att de är beredda att betala dyrt för att anställa utan för hög risk. En överlevnadsinstinkt kanske? Ändå så kramas LAS om djupt och innerligt och man vägrar inse att det finns ett stort problem.
Läser på DN om en ung tjej som jobbar på ett bemanningsföretag. På frågan om det är stressande att inte vara fast anställd på ett företag svarar hon så här:
-Det är inte bara arbetsgivaren som har lättare att byta ut mig, jag själv har också lättare att byta jobb. Det tror jag alla tjänar på. Varför hålla fast vid varandra om vi inte är nöjda?
LAS skyddar kanske anställda men sparkar på arbetssökande.
Svensk arbetsmarkand är sjuk och bland annat LO vägrar se att framtiden inte finns i en cementerad arbetsmarknad utan i en flexibel. Där det visserligen kan vara lättare att bli avskedad men där det då inte är ett problem att hitta ett nytt jobb.
Läs även Magnus Andersson, Annie Johansson, Edvin Alam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Anledningen till att LO vill ha en stabil och trygg arbetsmarknad är att människor vill ha en stabil och trygg arbetsmarknad.
Problemet är att det framförallt är unga och invandrare som utnyttjas av bemanningsföretagen, ibland på de mest avskyvärda sätt, och det här är grupper som är svaga på arbetsmarknaden (och nej, inte pga LAS, du vet också att bara 2 av de 29 procenten ungdomar som är arbetslösa är det pga turordningsreglerna) och att det är en lågkonjunktur där vår regering inte har investerat för att kompensera frånfallet i privat konsumtion med offentlig sådan. Förstör inte för alla för att hjälpa McDonalds.
Visst kan det vara bra att byta arbetsplats, när det inte passar båda parter.
Men jag tror inte att någon vill byta jobb varje vecka, utan idealet är faktiskt längre uppdrag.
Att då helt plötsligt,utan att få veta orsak till varför någon får gå tex att en chef kanske inte gillar dig pga oklara orsaker,trots att du själv trivs, är knappast hälsosamt.
Vid en fast anställning, kan man inte bete sig så mot en arbetstagare,men det går alldeles utmärkt inom uthyrningsbranschen.
Man får gå,ibland utan att chefen på företaget man är inhyrd på, berättar det själv inför den inhyrde.
Bemanningsföretagen ringer upp den anställde, som ibland kan chockas av det brutala avslutet.
Kunden pratar med bemanningsföretaget, bakom ryggen på den anställde, saker kan förvrängas eller så får man inte veta något alls, för kunden har inga skyldigheter bara rättigheter.Kunden kan svartmåla den anställde som i princip inte har någon talan alls.
Vid konflikter ges inga möjligheter att reda ut saker tillsammans, för då plockas alltid den som är inhyrd bort oavsett vems fel det är=dubbelt skuldbeläggande=risk för stressrelaterade sjukdomar.
Bemanningsföretagen är så beroende av det inhyrda företaget, att man blundar för dålig arbetsmiljö.
Som inhyrd kan man aldrig slappna av,du ska alltid prestera.
Annars ryker du.
Det uppstår ju en viss tävlan om man hyr in 15 personer och sedan drar man ner på den inhyrda personalen.Har folk suttit ett tag och trivts, så blir det ju samma känslor som ett varsel,även om man som inhyrd vet under vilka premisser man jobbar.
Det finns företag som odlar en kultur därman inte tillåter varandra att ta raster,skulle man ta en rast som inhyrd så är det "Tack och Hej då" från företaget direkt.
Det kan inte ske för en fast anställd.
Som inhyrd har man små chanser att påverka,utan får sitta tyst och acceptera det mesta.
Att inte kunna välja och påverka är en enorm stressor, som inhyrd är man alltid utelämnad till andra.
Cheferna på bemanningsföretagen har ofta väldrigt bristfälliga kunskaper och att kränka peronalen är inte ovanligt.
På en fast arbetsplats kan man uppmärksamma dåliga chefer snabbare, medan på ett bemanningsföretag kan samma personal, fortsätta kränka år efter år, då folk slutar i högre omsättning än på andra företag och då kommer det sällan fram hur cheferna beter sig.Internpersonalen på bemanningsföretag är ju mer säljinriktade, än på andra företag,då bryr man sig inte så mycket om bemötandet av den enskilde individen...säger en person som inte tycker om floskler...
@Jonathan Giertta & Anonym
Som du känner till är LAS så mycket mer än turordningsregler. Och det är mer än turordningsreglerna som ställer till det för företagarna (och i förlängningen för personer på arbetsmarkanden). Det är därför jag vänder mig mot LAS som helhet och inte bara hänvisar till att turordningsreglerna infekterar arbetsmarknaden.
Svensk arbetsmarknad är sjuk och LO med flera vägrar ställa en diagnos och bekämpar istället för sjukdomen symptomet, som i detta fall är bemanningsföretagen. Något som växer fram som en ”lösning” på den icke fungerande arbetsmarknaden.
Ultimat vore om bemanningsföretagen inte hade behövts, för de enda som tjänar stort på bemanningsföretagen är bemanningsföretagen själva.
Bemanningsföretagen tjänar pengar på grund av LAS existens och de som får betala är företagarna (genom dyra hyresavgifter) och personalen (genom en inte ultimat arbetssituation).
Gnäll därför inte på bemanningsföretagen, gnäll på orsaken till att bemanningsföretagen finns. LAS.
(och angående den där siffran om att inte turordningsreglerna skulle ställa till det för ungdomarna. Det går att kommunicera mycket osanning genom att vrida på siffror. Läs gärna mer om det på http://magnusandersson.blogspot.com/2010/01/las-ar-ungas-stora-problem.html)
Jag tycker inte att LAS ska skrotas, det behövs, annars kan det godtycke, som uppstår inom bemanningsbranschen även uppstå
inom det "normala"arbetslivet".
Förvisso funkar det väl ganska bra i Danmark, med en flexibel arbetsmarknad,
men varje land har sin kultur.
Vad som funkar där, funkar inte säkert här.
Som yngre,är det betydligt enklare att byta arbetsplats,man har oftast inget bostadslån eller familj, man kanske tom bor hemma och lever på föräldrarna.
Som ung vill oftast ha möjlighet att kunna byta jobb ofta om man tröttnar och också för att resa ,studera, umgås med kompisarna osv
Som 20 åring tänker man knappast på vad LAS skulle betyda för andra personer än en själv.
När jag var 20 existerade bara jag och alla i min ålder,man brydde sig inte om andra människor.
Ofta när man talar om LAS, benämner man gärna ungdomar som oerfarna och att det skulle vara en nackdel, men det beror hur man ser på det.Som yngre är man oftast hungrigare och har lättare för att lära sig.Jag har aldrig sett en 50 åring ta för sig, men däremot många högljudda 20 åringar med vässade armbågar, som vill visa vad de går för.Om en arbetsgivare ska välja, så är det den yngre personen som är mer intressant än en tafatt 50 åring som är uppfödd med jantelagen... säger en person som inte tycker om floskler
Skicka en kommentar