En flaska vin

Folkhälsan... folkhälsan. Det är ett ord som provocerar mig lite. Varför? Därför att det lätt blir till folkhälsoinstitutet och det är personifieringen av att någon ska tala om för mig hur jag bör leva.
Visst det är jätteviktigt att folk är friska och bluttan blä, men hallå, har jag inte nog med pekpinnar ändå?

Provokatören är Bengt Westerberg som igår på DN Debatt delgav sin syn på det här med gårdsförsäljning och varför man borde säga nej.
Han hävde ur sig bland annat att:
”Det är därför oerhört angeläget att slå vakt om monopolet. Det är viktigt för att kunna behålla en någorlunda restriktiv alkoholpolitik och därmed för folkhälsan. Men just nu pågår en kampanj från svenska jordbruks- och turistintressen, och också från en hel del politiker, för att monopolet ska luckras upp genom att tillåta så kallad gårdsförsäljning.”

Det är fel på så många vis
-monopolet kan ju inte vara målet? (oh, det rimmar!)
-Snälla, låt människor få bestämma liiite, bara lite själva.

Men icke! Det är ju väldigt illa att jag kanske skulle kunna få köpa mig en vinflaska om jag är på vinprovning i Sverige, då skulle det ju kunna gå illa med mig och folkhälsan. Och så kan vi inte ha det! Det är viktigare att staten ”skyddar” mig än att jag får bestämma själv. För jag vet ju faktiskt inte bäst själv.

Jag är så trött på detta överförmynderi! Att vissa inte tror på människor och på att folk kan ta ansvar. Sluta göra människor till hjälplösa barn!
Vuxna människor måste själva kunna få avgöra var och när de väljer att köpa en flaska vin. Visst, att inmundiga alkohol är skadligt för oss, men det är en massa andra saker också, rökning, socker, E-tillsatser i alla möjliga kombinationer, snus and so on.
Argumenten har förts upp förut, men tåls att upprepas. För de landar alltid i samma sak, vart går gränsen egentligen? För mig har vi sedan länge passerat den.